Fredag den 17 december 2010
Ett tropiskt ösregn anföll Coolangatta igår och skickade blixtar kors och tvärs över himlen. Jag tog skydd i en busskur, och det gjorde även kvarterets spindlar. Den största var runt 15 centimeter från tå till tå (?), porträttbild nedan.
Hoppade högt när jag fick syn på den. Folk brukar tröstande säga att det inte är någon fara, det är de små spindlarna som är giftiga. Som om det var en logisk rädsla, som om det handlade om ens egen dödlighet. Ha! Det handlar om benen.
Om en spindel så hade en kattunges kropp och huvud så skulle den ändå vara lika otäck som nu, alla de där tunna benen som det är omöjligt att hålla koll på och som kan klättra innanför skjortkragen snabbt som ögat. Känna sig fram med två av benen, klättra med de andra sex. Jag ryser när jag skriver om det.
Ändå har jag lagt patiensen Spindelharpan på datorn 268 gånger. Vunnit 17 av dem, med två färger. Pinsam statistik.
Ny plats, Byron Bay. När vi svängde ut från Coolangatta sade vägskyltarna att det var 832 kilometer kvar till Sydney, jag avverkade sjuttio av dem genom att ta mig hit till Byron. Resten slumras igenom på nattbuss om några dagar, men först ska jag upptäcka denna surfarstad med sina tydliga hippieinfluenser.
WOW! Freak of nature! Jag säger som Gunde: Sju ben?!
Seriöst: Jättekul att läsa om dina äventyr! Hoppas att du har det lika bra som jag tror.
KRAM
Hej Anna
Idag har vi haft julavslutning med allt vad det innebär. Vi såg precis bilden på spindeln och ryste båda två....Det är tur att du har "KEB" med dig som skyddar dig på resan! Kram från Oss
Stefan: den använde det åttonde till att stoppa in en insekt i munnen, jag vågade mig tillräckligt nära för att se det men som du märker var fotografen lite skakig, bilden är en smula suddig...
J&C: Keb är bra till mycket, hade det stått mellan honom och mig så hade han offrats till spindeln.
"The country where even the spiders growl". Åker man dit frivilligt får man lite skylla sig själv tycker jag. Den där slår helt klart mina badrumskompisar och de är ändå inte att leka med.
yuck, nästan att föredra regnet och åskan då ;)
Uuuuuuuuuuuuuch... Allt jag kan säga. Usch!
Marianne: Ja man kan undra hur man tänkte egentligen, men jag tänker inte hitta fler av den här kalibern.
