Fredag den 3 december 2010
Så här fungerar det: den här bloggen är ingen resebroschyr. Den är heller inte den allra hemligaste av hemliga dagböcker som förvaras under kudden, men den är något mitt emellan. En inblick i resandets vindlingar men framför allt ett sätt att hålla familj och vänner uppdaterade, samt för att jag själv efteråt ska minnas vad det egentligen var jag gjorde. Mitt teflonminne har hopplöst kort häftningstid och minnesbilder trillar nästan direkt ned på golvet. Därför måste det stå detaljerade saker som att Ellerslie ligger mellan centrala och östra Auckland, det kvittar för andra men jag behöver komma ihåg det.
Den där hemliga som borde ligga under huvudkudden ligger jag lite efter med; tre månader för att vara exakt eftersom jag inte börjat ännu. Tydligen kan man bara hålla liv i en av de två sakerna reseblogg och privat dagbok, många av mina medresenärer bekräftar det. Fast jag visste det ju redan innan, redan när rubriktexten skrevs: "Ivrigt insamlad och bitvis dokumenterad". Jag skyller på undermålig kvalitet hos den tilltänkta dagboken, skrev den första och enda anteckningen när jag väntade på sällskap i Stockholm innan utresan och upptäckte då att sidorna trillar ur den snygga skrivboken bara man vänder blad. Inte ok. Nu ligger den försummad längst ned i ryggsäcken och suger åt sig överbliven fukt. Jag funderar ändå fortfarande på att en regnig dag sätta mig ned och sammanfatta resan för mig själv i en helt annan skrivbok, men om inte annat finns ju hela äventyret här, i tryggt förvar hos blogg.se.
Inatt vaknade vi till ett dundrande åskväder med blixtar som lyste upp hela djungeln, och idag på morgonen upptäckte jag att regnet sköljt bort en viktig del av vandringsleden som jag skulle ha tagit till en närliggande strand. Det blev en dag vid poolen istället, inte så tokigt det heller. Det är ändå så hett att folk går runt med svettblöta kläder för jämnan och när tio minuters lätt asfaltspromenad känns som en workout, då lockar inte terrängvandring.
Rapporter hemifrån fortsätter att trilla in, om hiskliga minusgrader och ett polarSverige under ett tjockt täcke snö. Du kan blunda och erinra dig snöiga vinterpromenader ut till sjön Roxen med bullar och varm choklad i ryggsäcken, men det känns ändå inte verkligt när Australien samtidigt blåser varm vind i ditt ansikte.
jag lyckades med hjälp av x antal timmar på flyget hem faktiskt bli hyfsat klar med min resejournal från den här resan. Skriver inte så mkt men ändå är det så svårt att hinna med...
