Alma Farang

Bloggläsare, låt mig få presentera Gösta. Gösta, möt läsarna.



Min mamma har en gång i tiden slagit in Gösta i ett paket och gett honom till mig. Därför kändes det bra att hon nu många år senare fick leta fram honom igen och skicka honom med mig ut på resan som sällskap och turbringande maskot. Liksom handsken hade så har även han en aktiv del av äventyret och lite då och då under resans gång plockar jag alltså upp en liten farbror och tar ett kort.

Gösta med familj flyttade på åttiotalet in i en tvåvåningsvilla av rött tegel. Mamma Lena har brunt hår i en hopplös frisyr och ett rödrutigt förkläde. Gösta själv bär som bilden visar ett naturfärgat linne under en riktigt murrig manchesterkavaj med bruna byxor i tunn trikå till samt helgjutna, bruna loafers i plast. På Fiji fick han klä av sig sin outfit för en strandbild men eftersom han limmat fast kläderna på kroppen så tog det sin lilla tid och en nagelsax för att få honom halvnaken. Nu har vi vissa problem att få kläderna att sitta kvar, han verkar trivas som naturist.

Gösta och Lena har två barn, Ola och Annika. Ola är äldst, har beige polotröja och rågblond sidbena och har därför alltid haft lite Hitler-Jugend över sig, utan att en 6-åring kan sätta fingret på exakt vad det är som stör. Annika är en kopia av sin mamma och har en rutig klänning med överdimensionerade knappar framtill.

Huset de bor i påminner till viss del om mitt eget dåvarande hus. Sovrumsgolvet är täck av rosa heltäckningsmatta (vår var blå) och väggarna har samma blommiga tapeter som mitt gamla flickrum. I sovrummet står en vagga bäddad men ingen sover i den. Ett litet sidobord med spegel, en dubbelsäng. Spetsgardiner i fönstret.

Vardagsrummet är i två etage. På det översta står en soffgrupp i rosa plysch med fransar nedtill, där sitter Gösta varje dag stelt tillbakalutad och läser sin tvåsidiga papperstidning tryckt på hemmaplan. I övrigt finns ett bord, några lampor, en bokhylla i femtiotalsstuk. TVn visar en stillbild av Pippi Långstrump. Fascinerande nog finns i rummet även en kopia av Försäkringskassans fyrkantiga golvkrukväxt i ena hörnet.

Gösta är inte vidare händig så husets tavlor har limmats upp direkt på väggarna.

Hallen på nedervåningen är tapetserad med samma fjärilstapet som i vår egen hall, men där den i människovärlden består av små pastellfärgade fjärilar så utgörs den i dockskåpsvärlden av så stora fjärilar att mönstret inte tillåter fler än ett par stycken i en hel hall.

Mamman lagar evig mat i köket vars inredning går i rostfritt och blått trä. Familjen har yttepyttesmå bestick som ändå är för stora i deras händer och det är ständigt dags att äta. Måltiderna består alltid av soppa, osynliga potatisar och kyckling i en röd ugnsform. I diskhon finns det alltid varmt diskvatten, förstärkt av röd krita.

Ungarna får oftast sova ute på gården eftersom det inte finns plats att möblera snyggt för dem inomhus. Huset saknar ändå hela främre väggen så det gör inte så mycket, man kan lätt klättra in och ut hur man vill. Barnen har inget husdjur men ibland tittar Barbies pudel in genom fönstret på övervåningen. Samma pudel fungerar som skolbuss.

Livet i det tegelröda huset är harmoniskt och roligt. Gösta är en godmodig och snäll pappa, och han låter ungarna ha julgranen inne året runt. Ibland ligger det paket under, alltid med vitt papper och rött garn runt. I bästa fall innehåller de en sockerbit, i värsta fall ingenting.

Familjens högsta önskan är en brevlåda och en bebis till vaggan, men Gösta är som sagt inte vidare händig. Så här 25 år senare väntar de fortfarande.

______________________________________________________________________

Åttiotalets Gösta hade inte trott dig om du sagt att han i framtiden skulle bli en globetrotter, men här är han nu, på resande fot som om han inte gjort annat:

Farbror G i en av Jumbohostels motorer, Arlanda.



Utsträckt i gräset i Rittenhouse Square i Philadelphia.



I bakgrunden Golden Gate, San Francisco: i förgrunden en välkänd farbror.



Nelson, Nya Zeeland.

      

Gösta vid minnesmonumentet på Staten Island, märkbart tagen av platsen och allvaret.



Gösta spexar i sanden på Bounty, Fiji.



Sushilunch i Christchurch Botanic Garden, NZ.


 
Australia Zoo. Något har fastnat mellan tänderna på krokodilen.

 

På Operahusets trappa, Sydney.



Liten farbror, storslagen utsikt.