Fredag den 26 november 2010
Det är liv i bloggen även när jag inte är här, värmer att se! Jag läser tacksamt alla kommentarer som ni skriver men har ibland svårt att svara, min egen kommentarsfunktion slänger ideligen verifieringskoder efter mig utan att acceptera förslagen jag ger och den vill helst inte ha mig där verkar det som. Ska bara posta detta inlägg och sedan se om vi kan ta oss en dust igen.
U2 har under sin 360-tour nu kommit till Auckland, samma konsert jag såg i Göteborg i somras gavs torsdag och fredag kväll. Från Daves balkong hördes hela spelningen från stadion en liten bit bort och det ryktades vara helt fullbokat på samtliga hostels just dessa två nätter. Desto större anledning att byta hostel mot ostädad ungkarlslägenhet med heltäckningsmatta.
Att sova på flygplatser hör luffandet till och natten till fredag blev det tillfälle att bekanta sig med Auckland International. Mitt flyg skulle gå 06:55 idag på morgonen, vilket betydde att jag ville vara på flygplatsen halv fem. Flygbussar går visserligen men bara inifrån centrum och nu befann jag mig i Ellerslie, mellan city och östra Auckland. Bussarna är enligt kiwisarna själva rätt opålitliga så att ta en buss in till huvudgatan Queen Street och där byta till flygbuss skulle kunna bli ett oönskat äventyr och jag skulle antagligen heller inte hinna efter en titt i tidtabellen. En shuttle eller taxi till överpris kändes inte heller kul, och Dave skulle jobba nästa dag så jag ville inte tvinga upp honom mitt i natten. Däremot körde han mig gärna medan han fortfarande var vaken, så efter hämtpizza och Inglorious Basterds blev jag avsläppt vid terminalen just som spöktimmen slog.
Pizzerian hade förresten namnet "Hell" och arbetade hårt för att profilera sig, allt på menyn hade namn som Mayhem och Purgatory, och förstås de sju dödssynderna; Pride, Wrath, Envy och så vidare. Telefonnumret var givetvis 0800-666 111. Pizzorna lades i specialdesignade kartonger där de lite större innehöll en utstansad kista som man kunde vika till för att förvara sin överblivna mat i. Instruktionerna: Leave your remains in here. http://hellpizza.co.nz/ för den nyfikne.
Flygplatsen. Jag hittade en stol i den ödsliga terminalen och ägnade de fyra timmarna fram tills incheckningsdisken öppnade med att luta mig tillbaka mot ryggsäcken, ge upp slumrandet och istället titta på film - datorn är den absolut bästa reskompis man kan ha sådana stunder.
Fann en våg och vägde mitt bagage: på hektot 20 kg tungt. Det får gärna lätta lite så innan jag lämnar Australien ska jag skicka hem böcker och lite annat med posten hade jag tänkt.
Hade vissa problem att checka in, den svenska bokstaven ö ställde för första gången till problem i datorsystemen (tack vare svenskt tangentbord slipper ni svårlästa ord här). När det väl var ordnat dök det upp en varningsflagg i systemet så min incheckningstant fick springa iväg igen, men till sist var jag sent om sider incheckad och klar. En lugn och fin flygresa ovanför molnen och så ytterligare en timmes säkerhetskontroller när vi anlände Cairns. Blev naturligtvis utplockad av en stickprovskontrollant som förhörde sig om platser jag varit på och om mina planer för Australien samtidigt som hon granskade mitt inreseformulär där jag försäkrade att jag inte hade fört in något olagligt över tullgränsen. Jag slapp dock packa upp mina väskor och de överlevde även bagageröntgen utan anmärkningar.
Så kan jag till mitt visitkort nu även lägga titeln framgångsrik smugglare, för i min väska fanns en handfull små plastcylindrar med sand som jag var skyldigt medveten om men hoppades att jag skulle slippa förklara. De har nyligen höjt böterna för införsel av otillåtna varor och material, ett stackars par fick visst betala 400 AUS-dollar (ca 2 700 kr) för en ynka banan som de glömt att de hade i väskan. Allt gjort av naturmaterial och trä ska till exempel deklareras för och man får inte ha med sig varken mat eller växter eller annat biologiskt material in i landet. Bara sig själv. Vad jag ska använda mina sandprover till är lite oklart, där finns sandkorn från San Francisco, från Fiji och från Nya Zeelands svarta lavastränder. Tänkte först hälla dem i en smal flaska och bilda lager av olika stränder, men det börjar kännas lite tveksamt. Ska först se om jag får hem alla burkar, kanske det är ok att skicka dem med post ut ur landet. Sedan får vi se om jag limmar upp allt på canvas eller vad som sker.
Mitt första intryck av Australien är att det är varmt och extremt fuktigt men så har jag ju också landat mitt i den tropiska zonen här uppe i norra Queensland. Sedan lunch har regnet öst ned från en vit himmel och det verkar inte finnas någon ljusning. Besvikna resenärer fick se sina dagsutflykter inställda. Närmaste veckan spås ihållande regn och det är blomspruteblött i luften på ett sätt som får mina salta kex att krokna redan efter några minuter.
Efter en sömnlös natt känner jag mig som vanligt lite förvirrad och vilsen men det brukar ordna upp sig, eftersom jag flyger ut ifrån Sydney på andra sidan nyår så har jag ju riktningen klar för mig.
Nio sängar i rummet, tyska Will sover redan i en av dem trots att klockan bara är åtta här. Dagen fick tre extra timmar av att byta land. Innan hon somnade hann hon målande beskriva vägen till en ostronbar i Sydney, det var rätt snurrigt med bordet fullt av flaskkorkar och kontokort för att beskriva landmärken och hamnpirer. Att jag inte äter ostron kändes inte som rätt grej att säga just då.
