Lördag den 6 november 2010
En liten dockstad är det, trist nog insvept i ett tungt regndraperi när färjan lägger till. Cook Strait kan vara gungigt så därför var jag glad att Wellington var vackert och hyfsat vindstilla jämfört med gårdagen men när vi anländer Picton tre timmar senare har himlen tätnat och ett tungt regn faller i sidled.
Jag tar några djupa andetag efter att jag har plockat upp min ryggsäck från bagagebandet och laddar inför en regnpromenad till mitt förbokade hostel. Just som jag kliver ut i skuren får jag syn på en minibuss med just Sequoia Lodge skrivet på sidan, det var bara att hoppa in och få skjuts fram till dörren, som hittat. Chauffören var inte van varken vid minibussar eller vänstertrafik så det gick i sakta och skumpigt mak men vi slutade på rätt parkering.
På plussidan: fri tillgång till kaffe. I övrigt är hostelet rätt slitet, med heltäckningsmattor överallt och dörrar som inte går att låsa. Får inte ens någon nyckel. I rummet: israeliska killen Aviv, som inte vill tro att Anna är ett riktigt namn utan en förkortning för något. Dragigt förstås, så jag letar upp en extra filt. Har vant mig vid YHA-hostels eftersom jag köpte en bunt vouchers i Auckland och därefter har kunnat bo förmånligt hos dem men här i Picton finns inget YHA så det blev ett ställe med varm chokladpudding istället. Till chokladpuddingen, som är sockerkaka med chokladsås ur en rykande het gryta, serveras vaniljglass och varje kväll kl 20.00 samlas gästerna för att få sig en tallrik. Mysigt påhitt, med lite konstig smak.
"Whoa, you do not look that old!"
// Aviv
Sedär, en förolämpning insvept i en komplimang, eller? Tydligen ser jag inte ut att vara riktigt så hiskligt gammal och skröplig som mitt pass säger. Det är något att värma sig med när det blåser det.
Prognosen för lördagen var regn men än så länge håller det sig borta, gårdagens regnstorm kanske var tillräcklig. Nere i hamnen är det jordgubbsfestival, vilket bara betyder att man kan köpa jordgubbar och glass från ett litet stånd. Då är The Queen Charlotte Classic på samma plats ett större evenemang, folk cyklar och springer och kajakar till sist genom Queen Charlotte Sound in i mål i hamnen och de härliga nyazeeländarna hejar förstås på och applåderar. Har även druckit milkshake på en gammal fin träskuta och upptäckt Pictons centrum, vilket inte tog så lång tid. För att hålla skörbjuggen borta blev det stekt kyckling med yoghurtsås, ris och grönsaker till lunch. Hittade både olja och kryddor i köket så helt smaklöst blev det inte.
Imorgon rör jag på mig igen, tar den välbekanta InterCity-bussen från färjeterminalen och checkar in i Nelson några timmar senare.
Fridens.
Har fotograferat huset igår så jag lägger upp lite bilder på facebook. Allt för dig min vän. Stor kram denna storhelg och det är som sagt underbart att få njuta av dina texter igen. Hittade lite mail som jag sparat från förra långresan du gjorde och du borde verkligen bli författare.
hehe chokladpuddingen lät intressant och klart du ska tolka komplimangen positivt, allt annat är bara tråkigt att fundera över ;)
Det låter som en mysig stad trots regn!
Kram (jag gosar lite extra med Alva från dig ;)
Tusen tack Kristina, ska genast surfa över dit och kika! De gamla mailen har nog inte ens jag kvar tror jag, men tack för uppmuntran - ska försöka ta det till mig och faktiskt skriva något. Någon gång. Tills dess blir det iaf bloggande i tre månader till.
