Alma Farang

På vift har jag dålig eller ingen koll på dagarna och bara ett förvirrat hum om födelsedagar och så kommer det att förbli. Därför, till alla er som redan har fyllt under tiden på luffen (Siv, Patrik, Elvis, Signe, Ylva, Malin m fl) och till alla er som fyller innan jag kommer hem (Daniel, Johannes, Mia, Lilly, Josefine, Anders, Åsa, Johan m fl) : ett jättegrattis och varma kramar till er alla! Nu är ni ihågkomna här istället för på Dagen D.

Inser att ni har ställt tillbaka klockorna en timme nu i helgen, då skiljer det numera exakt tolv timmar oss emellan. Därför kan jag också meddela er att måndagen den 1 november är en fin dag värd att stiga ur sängen för.

Här tog den sin början i bagelfrukost som hostelet bjöd på, för att vara säkra på att bli utfodrade var jag och tyska rumskompisen Stefanie där redan strax efter sju. Walesiska Allison vaknade en stund senare och anslöt också innan hon checkade ut och Stefanie åkte iväg på sin Lord of The Ring-dagstur för att fotografera gamla inspelningsplatser. Inte särskilt upphetsande eller värt pengarna om du frågar mig (ca 800 SEK), har man sett filmen har man ju sett det när det var som bäst, nu är allt bara gröna platser och bergsknallar som får betydelse endast om man skriver en bildtext i fotoalbumet. Det ursprungliga Hobbiton längre upp på nordön börjar dock få liv igen eftersom The Hobbit ska spelas in där nästa år. De som åker dit nu får skriva på papper där de lovar att inte publicera bilderna på Facebook eller visa dem för någon på två år, innan själva filmen haft premiär. Hela Hobbit-historien har varit infekterad senaste tiden eftersom Warner velat filma på andra platser än i Nya Zeeland, men detta är ju det vedertagna Middle Earth och till sist föll domen så också, The Hobbit kommer att spelas in här bland de gröna kullarna och alla fåren och nyazeeländarna kan andas ut.

Nå, mätt och nöjd vandrade jag istället runt i ett morgonrusigt Wellington och så småningom bort till parlamentet för en guidad visning av byggnaderna. Touren var gratis och det var till min besvikelse inte premiärminister Key som höll i den men väl en kunnig Janet. Tydligen är debatterna öppna för allmänheten, vore ju skoj att sitta med på en sådan när jag passerar Wellington igen på väg norrut, får hoppas att det klaffar med dagarna. Någon timme gick vi runt i parlamentsbyggnaden, biblioteket och The Beehive, som är regeringskansliet och därmed mestadels innehåller kontor men en samlingshall hade den och det ryktas även finnas en pool någonstans i bikupans inre. Guiden ursäktade sig lite när hon märkte att det var européer med på visningen, hon insåg att vi inte hajar till av förvåning när en byggnad är över 100 år gammal men för kiwisarna är detta snudd på oöverträffligt.

Igår var det så kallt under den grå himlen att jag övervägde vantinköp, men idag har solen lyst och prognosen lovar en hyfsat fin vecka. Läge för Botaniska Trädgården med andra ord, tog Cable Car upp till toppen och gick till fots nedför höjden och tog mig samtidigt tid att undersöka de flesta av parkens hörn. Broschyren pratade om 25 000 tulpanknoppar under vår och tidig sommar men av det såg jag inget, bara tomma blomsterbäddar där de borde ha varit. Kanske finns det hungriga rådjur här med. Det fanns annat att titta på istället, men ankdammen visade sig vara en vanlig andpöl, trist. Många spännande trädsorter och växter och fina stigar, det blir ett återbesök snart. Mot slutet går man genom en fin gammal kyrkogård med utsikt över staden.

Unnade mig en cafélatte och insåg samtidigt att jag hade precis tillräckligt med dollars på mitt Tomizonekonto för att kunna köpa mig en stunds internet idag också. Kunde därför dra upp lite resplaner: har bokat färjan över sundet till fredag så det blir visst till att nosa lite på sydön också. Bokade boende i lilla Picton som jag bara passerade senast, sedan buss vidare till Nelson och boende där ett par nätter. Därefter får vi se vad som händer, jag är inte så sugen på att göra om gaciärerna och Queenstown eller ens något av västkusten, så jag funderar lite på att ta den transalpina järnvägen direkt över till Christchurch.