Alma Farang

Efter att ha skickat mastodontmail till familjen fyllt med inspiration och med de senaste funderingarna så har jag ingen direkt lust eller energi kvar att blogga idag, men ni vaknar snart upp till en tisdag och då kan det behövas förströelse för att orka. Så därför, på tidigare begäran och lite av lathet, en favorit i repris. Minneskrönikan över cykeln Johnny, ursprungligen daterad måndag den 20 augusti 2007.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag vill berätta om min saknad, om tomrummet. Om Johnny.

Vintern -99 levererades han fabriksförpackad i delar, från Kronans tillverkare. Detta var innan försäljningen bland studenter tog fart på allvar och tilltaget med sponsrade cyklar med reklamloggor lite varstans uppstod. Johnny var svart och ren och ett stiligt exemplar av arten nyproducerade militärcyklar.

Min gamla röda DBS-cykel "Faran" pensionerades och fick flytta ut ur cykelskjulet till förmån för Johnny. Faran hade från dag 1 lagt sig till med ovanan att tappa ekrar under pågående cykling, en gång höll det på att gå riktigt illa när den reflexklädda ekern släppte och trasslade in sig runt navet. Hjulen skevade mer och mer för varje tappat stag och att hans dagar slutade som skrotmonument utanför Alsättersgatan 9 var antagligen bästa möjliga lösning, både för omvärlden och för Faran själv som nog aldrig egentligen gillat att cykla.

Premiärturen med den nya gick i tung snö en vinterkväll när hela bostadsområdet Ryd snöat inne. Vi var dock fast beslutna om att ta oss till Vallamassivet för att på duschdraperi svischa nedför den hisnande backen, vi kämpade oss fram på cyklarna medan tjock snö packades allt tätare i hjulen, i en ständigt yrande snö som i den svarta natten såg ut att falla koncentrerat till gatlyktorna.

Under åren i Ryd hade Johnny alltid tak över sadeln, jag var mån om min kompis och såg alltid till att kila in honom bland de andra även då det var till synes knökfullt i skjulet. Ett par år senare blev det värmestall i och med att bohaget gick till Westmansgatan där ett cykelrum ingick i hyran.

De senaste tre åren har vi bott på Nygatan, här finns cykelförrådet nere i källaren på en tvärgata med många dörrar att fippla upp innan man kommer ner. Vi pratade om det och kom gemensamt fram till att Johnny skulle få bo i gränden istället, närmare till hands men samtidigt farligare.

Jag vet inte om han någonsin blev riktigt accepterad i cykelstället, det var egentligen till för boende på innergården alldeles bakom men jag tyckte att han gott kunde stå där som hade hemadress tvärs över gatan. I gänget fanns en tuff mountainbike i metallicblått som stöddigt lutade sig mot väggen medan de andra cyklarna fick trängas i cykelstället. Den sneglade misstänksamt på Johnny och spred en obehaglig stämning; cyklar är så lättpåverkade, särskilt en surmulen damcykel med korg frampå stod alltid lite snett när vi skulle parkera och lät sig bara motvilligt flyttas.

Under tiden Johan bodde här hade vi delad vårdnad om Johnny, jag tror den fadersgestalten gjorde honom gott. Han har ända sedan början även haft en plastpappa i Nikke och har faktiskt bott hos dem under en period när jag behövde finna mig själv och det inte kunde göras på svensk mark. Männen i mitt liv har även varit viktiga i Johnnys liv.

CentralPalatsets ägare har så gott som samtliga fått sina cyklar stulna, vandaliserade eller avklippta på mitten då de befunnit sig på samma område som Johnny. Han har dock klarat sig relativt oskadd, kanske tack vare ett stadigt bygellås. Sista halvåret fattade någon tycke för framlyktan och slet loss den men lät sladdarna spreta kvar, en annan plockade förtjust av ringklockan en drucken natt. Men sådant kan man leva med, ett liv på gatan lämnar ju sina spår.

Sitt y-namn till trots var han ändå inte i längden kaxig nog att stå emot cykeltjyvarna. Eller så slog han sig ihop med en annan hoj, charmig var han ju, faktiskt så till den grad att han kan ha susat iväg med en annan människoflicka på pakethållaren, vad vet jag. Troligast är ändå att klåfingriga händer lade beslag på Johnny - när vi skulle sällskapa ut till Vidingsjö i lördags kväll var han hur som helst inte där. Jag är övertygad om att det finns vittnen, det skedde med största säkerhet nattetid och alla cyklar var hemma. Dock märks bland dem tydligt rädslan för att man själv ska bli den som försvinner nästa gång om man skvallrar.

Så de främmande cyklarna i gårdsstället teg. Och jag visste att han var förlorad.

Får ni syn på en svart Kronan-cykel någonstans i Linköping som kanske ser lite vilsen ut, har registreringsskylt FI 550, slapp kedja och en reva i sadeln - då är det med all säkerhet min Johnny. Stjäl tillbaka honom är ni snälla, jag kommer själv att lägga mina cykeltjuvande vantar på honom om han plötsligt står där en dag.

~~~~~~~~~~

Epilog

Lördag den 6 oktober 2007

Hotellfrukost med Mia, "vi ses halv nio så hinner man sova ut lite", ändå snarkade kollektivet ikapp när jag klev ut genom dörren. Ful turnébuss utanför Hiltons entré och inne i restaurangen Peter Jöback, som i sin grå- och lila-randiga tröja satt och åt brunch som vore han en vanlig människa.

När vi efter frukosten kom ut såg vi att Mia parkerat sin cykel bredvid en sliten Kronan-cykel som visade sig vara Johnny. Var tvungen att konsultera bloggen, men visst hade jag ätit på Hilton två dagar efter det att jag sist trodde mig ha använt honom. Suck. Polisanmäld och allt. Jag får se till att avanmäla så att polisen inte hittar den och tror att jag cyklar runt på stöldgods. Han har alltså stått parkerad utanför Hilton sedan den 11:e augusti. Jag kommer garanterat att glömma mina barn på dagis.

~~~~~~~~~~

Epilog II

Måndag den 8 oktober 2007

Skrev ihop ett mail till polismyndigheten om mitt före detta stulna gods, "nu har cykeln kommit tillrätta igen, på ett rätt fånigt sätt" och så hoppas jag att de inte frågar mer om den saken. Utdrag ur kopian på min internetanmälan som jag tidigare fick skickad hem till mig: "det finns för närvarande inte några tips eller andra uppslag som gör att polisen på ett bra sätt kan arbeta med ärendet." Jag gillar hur de beaktar ett eventuellt dåligt sätt att arbeta med fallet på.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~