Alma Farang

Det är vår på de Nya Zeeländska öarna! Träden är nyutslagna och det är fullt av fåglar överallt. Inte mer än en handfull plusgrader under nätterna, i Auckland sov jag i fleece och strumpor men här i Taupo har vandrarhemmet tillräckligt tjocka täcken och filtar. Om dagarna håller sig temperaturen runt 17 grader och det är en stark sol som värmer när inte vinden tar över. Idag har jag legat växelvis på mage och på rygg i Tongariro Domain, Taupos stadspark, och klurat på framtiden samt läst den Koontz-bok jag bytte till mig i Auckland. Ett skissblock är inhandlat men än så länge orört. Runt omkring mig lekande barn och ett tåg som kör varv på varv genom parken och genom en liten tunnel, om man är runt 3 år gammal är det tydligen läskigt nog att gallskrika. Runt omkring staden böljar gröna kullar och mitt över ett mörkblått Lake Taupo ser man snöklädda bergstoppar.

Vädermässigt hade det kanske varit klokare att ta Australien först innan den värsta hettan slagit till där och sedan komma över till Nya Zeeland i december när det blivit sommar, men eftersom jag firat jul och nyår här en gång tidigare ville jag i år vara i Sydney den perioden så då fick det bli så här. Turistsäsongen har just startat på NZ så det verkar vara gott om både boende och platser på bussarna. Igår var det dock fullt av tjocka maorier på bussen, InterCity är vad lokalborna själva använder sig av och det var tydligen Labour Weekend i antågande. På måndag, Labour Day, är det helgdag och detta veckoslut verkar varenda affär ha Labour Weekend Sales. Inte mig emot, jag har fyndat ett par jeans för 75 SEK som jag hoppas ska hålla resten av resan. Mina favoritbyxor gick sönder i San Francisco, kläderna slits rätt hårt under luffen och de var bortom räddning, och det började bli tufft med enbart 3/4-långa.

Annat som fått stryka på foten är en svart tröja som jag insåg att jag aldrig tyckt om och därför helt enkelt slängde. Det extra paret skor gav jag bort till en uteliggare i New York, han låg varje morgon och sov fridfullt på en hög filtar i gathörnet som jag passerade. Jag stack in påsen med skorna under hans kundvagn med alla tillhörigheter och hoppades att han skulle hinna lägga vantarna på dem innan någon annan gjorde det. Den gröna panikfilten från tågresan i USA fick följa med till Fiji och blev en räddare även där. När jag sedan flög ut skänkte jag den till nattvakten på mitt backpackerställe, han hade en nyfödd bebis hemma och blev glad för gåvan som skulle komma väl till användning. På väg ut till flygplatsen den morgonen släppte vi av honom där han bodde och med tanke på hur det plåtskjulet såg ut är jag glad att familjen fick en filt att värma sig med när cyklonsäsongen nu drar närmare.

Imorgon ska jag ge mig ut i omgivningarna och se om jag kan leta upp lite vulkanisk aktivitet.