Onsdag den 27 oktober 2010
Imponeras av alla de som kan jonglera två ungar, husägande och ett heltidsjobb samtidigt. Jag tycker att enbart 8 timmars jobb varje dag kan vara en övermäktigt ibland och då kan jag ändå sätta mig i soffan när jag kommer hem utan att röra mig mer den kvällen. Det känns en typisk måndagkväll helt oöverstigligt att behöva laga vettig mat åt andra för att sedan underhålla, packa gympapåsar, borsta tänder och lägga barn i flera timmar till. Undrar om jag någonsin blir redo för det.
Den där biologiska klockan som ska bo någonstans inom oss alla nöjer sig för stunden med att ni vänner skaffar familj, det är fullt tillräckligt. Sedan vill klockan ut och resa istället.
Ja, du.. Här blir inga barn födda iallafall. Envis som synden verkar hon vara, men det rimmar rätt bra på släktdragen från främst Kändispappans sida av släkten, men även min.
Min klocka verkar ha stannat. Eller den går iaf väldigt långsamt. På en annan sida datumgränsen kanske?
känner igen dina tankar. Ibland har man fullt upp att överleva själv. Fast jag gissar att när man väl är där så får man lov att lösa det och då gör man det. Men jag beundrar allt pusslande och njuter av att kunna gosa och mysa och sen få gå hem till mig i lugn och ro ;)
Jag säger som Emils mamma, allt har sin tid. Det finns en tid för katekesen och tid för ostkaka.
Om barn ska liknas vid ostkaka eller katekesen låter jag vara osagt.
Men, det är sjukt jobbigt med barn. Sjukt jobbigt! Signe har lagom tills vi ska bort nu blivit sjuk, men som tur var verkar hon vara på bättringsvägen. Så nu får vi också ut och resa. Kontentan av det hela blir att det såsmåning om går att kombinera! Puss
