Onsdag den 8 september 2010
Philly är en segregerad stad med lugn stadskärna och med gängkrig i utkanterna. Afro-amerikaner och mexikaner verkar ligga i luven på varandra, liksom latinamerikaner. Inte helt olik en genomsnittlig amerikansk stad alltså. Här i mitten är det dock förhållandevis stillsamt. En del parker har visserligen ockuperats av uteliggare, mest afro-amerikaner, och jag har aldrig tidigare sett så många människor som i varierande trasig grad lunkar längs gatorna och mumlar/sjunger/skriker för sig själva. Ändå är Philly en stad att tycka om och man känner sig säker även om kvällarna här i den skyddade kärnan.
En läskighet med storstäder är att det alltid droppar ovanifrån; i bästa fall är det kondens från luftkonditioneringen. Alla bostadshus här, liksom i New York liksom i övriga landet gissar jag, ger intryck av att någon placerat micron halvvägs ut genom köksfönstret och att den är på väg att trilla ned. Det som syns är förstås AC:n, så har de flesta den installerad för att sedan vintertid plocka in den. Jag mitt nöt tyckte att den väsnades så mycket att den säkert störde andra boende min första natt på NY-hostel, så jag hade den bara påslagen en stund och genomled sedan en svettig natt. Först senare insåg jag att alla rum har AC och att den ofta står på även när man inte är i rummet för att komma hem till en hyfsat sval säng. Jag ska sluta vara så hänsynsfull.
Idag har varit en härlig dag, med Bittersweet Symphony i hörlurarna är man oövervinnerlig och jag har verkligen njutit av varje steg. Köpte en munk på Dunkin´ Donuts och slog mig ned en stund på en parkbänk. Blev överraskad av bevattningssystemet som plötsligt satte igång, lite blötare än innan gick jag in i Liberty Bell Center istället och kikade på dess historia författad på utställningsväggar och tog det obligatoriska fotot på Liberty Bell.
Läckberg utläst, nu är det Simon och ekarna som gäller istället. Påbörjade boken i Washington Square och passade även på att titta på den okände soldatens grav. Presenterade en kladdig utskrift av EAN-koden för tågbiljett men lyckades ändå få maskinen att skriva ut, köade mig sedan fram till Amtrak och förhörde mig lite om hur incheckningen av bagage fungerar.
Gick mot kvällningen bort till University of Pennsylvania och Patriks arbetsplats. Där dracks det öl och grillades för att välkomna nya Post Docs, vi tog snart vägen över labbet och fixade utskrifter samt avslutade någon obegriplig maskin innan vi till sist slog oss ned framför kinamat. Promenad hem genom ljummet Philly.
Avslutar med några bilder, klicka på dem för att förstora. Jag råkar vara förtjust i fontäner.
Det är så underbart att läsa om dina äventyr Anna. Själv slits jag mellan önskan att ha friheten att packa mina saker i en kappsäck och ge mig av dit vägen bär och insikten att jag ska bli en mamma med ansvar för ett helt nytt liv om inte alltför många veckor. Måste erkänna att det vissa dagar känns nästan övermäktigt samtidigt som jag så klart längtar något otroligt efter att få träffa denna lilla person.
Hur som helst följer jag din blogg med spänning, även om jag ibland är kass på att kommentera. Glöm inte lägga upp några kort på vår tatuerade logiputte!
Kramar från Nora
Åh, vad härligt det är att du uppdaterar så ofta. Du skriver så bra att det känns som om man faktiskt förstår hur stort allt är som du upplever nu =)
"Simon och ekarna" är nog en mycket bra bok på resan, btw.
Kram!
Att du trivs på resande fot riktigt lyser mellan raderna - härligt att se! Man blir glad av att läsa din blogg.
Här är det lugnt. Har fått akupunktur mot foglossningen så igår kunde jag faktiskt följa med ut på en längre vovvepromenad i skogen - underbart! Har saknat det.. I frisk, sval höstluft.
Lillan har börjat fixera sig nere i bäckenet nu också, så vi får väl se när hon behagar kika ut. Liite längre får hon gärna vänta... ;)
Kramar i mängder till dig, min vän!
Nora: den resan ni ska göra smäller högre än detta, jag ser fram emot att få träffa lille/lilla Sandholdt, kanske ett första SOF kan vara lämpligt? I övrigt är ni mina förebilder när det gäller att packa väskan och ge sig av; ett helt liv fyllt av resor väntar er runt hörnet!
Återstår att se om Putte låter sig förevigas utan tröja, lägger upp en påklädd bild så länge.
Milla & Ylva: om lyckan skiner igenom och om man återvänder för att läsa så är jag nöjd! Det är verkligen ett privilegium att få vara på vift, och jag vill gärna ha med er alla på resan.
Fast höstluft, det vore något det!
Kramar till er alla!
vi följer gärna med dig även om jag gissar att många av oss önskar att det var irl också :D
Fina bilder!! Kram!
Hihi, 10-årsjubileum på SOF är redan bokat. Blåbäret Sandholdt iklädd Peltorlurar i tryggt förvar i bärsjal hos pappa Sandholdt. Det är trots allt jag som 10-årsjubilerar :-).
