Alma Farang

Här ser man massvis av medicinsk personal på gatorna om dagarna, iklädda sina gröna/blå/vinröda vårdpyjamasar och med väska över axeln. Somliga har skyddsmössa på sig och står ute och röker, andra handlar lunch. Visserligen ligger sjukhusen mitt i smeten men det verkar som om folk byter om redan hemma innan jobbet och därmed tar med sig lite av staden in på sjukhuset, känns inte det lite märkligt?

Alla man hälsar på frågar om man ätit en Philadelphia Cheese Steak ännu och idag var det dags att mot bättre vetande ta en till lunch. De flesta rekommenderade ett hak på South Street, jag gick dit men såg kön och valde därför en lucka i väggen en bit bort. De flesta matställen har Cheese Steak på menyn och den varierar inte så mycket. Orginalet är en ljus baguette fylld med kött och ost, inget annat, och den smakar precis just så - inget annat. Nu är det gjort, och jag kan säga att jag tyckte om det om någon frågar men inombords veta att jag slängde halva.

Något annat jag fått rekommenderat är att åka upp i tornet på City Hall, läskiga grejer för mig som har höjdskräck och inte ens kan glänta på Patriks fönster på 23:e våningen utan att gny. Höjden på tornet är någonstans runt 160 meter och man har fin utsikt över staden, liksom gelé i knäna även om det förstås är inhängnat. Värst var nog att åka den lilla hissen upp och se baksidan av urtavlorna, sånt får mig alltid ur balans. Jag är rädd för stora saker.

Sista kvällen i Philadelphia, imorgon bär det av till New York igen, denna gång för att möta upp med Lillebror! Mötte upp med Patrik i Rittenhouse Square när hans jobb slutat och gick till irländsk pub, drack öl och käkade Buffalo Wings och friterad fisk. Riktigt kyligt ikväll, efter all hetta känns 21 plusgrader som höst. Nu bjuder Patrik på earthmen; jordgubbar. Åren i USA har förstört honom.