Söndag den 8 augusti 2010

Efter fyra veckors kronisk dagvillhet är jag nu plågsamt medveten om att jag förväntas sätta mig bakom arbetsbordet om 15 ½ timme. Hu. Och samtidigt känns det lite ok. Augusti är ändå bara en transportsträcka till september.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0