Söndag den 8 augusti 2010
Efter fyra veckors kronisk dagvillhet är jag nu plågsamt medveten om att jag förväntas sätta mig bakom arbetsbordet om 15 ½ timme. Hu. Och samtidigt känns det lite ok. Augusti är ändå bara en transportsträcka till september.
Kommentarer
Trackback